Fisketur med Boyd

Albin äter tidig frukost

Vi planerade att åka ut på havsfisketur med våra släktingar när de var på  besök, men vädret var emot oss. I slutet av mars blev det äntligen fint igen och vi fick chans att åka ut med Boyd igen. Hampus var mer sugen på att vara på stranden så han stannade i land.

Soluppgång på Tatapouri

Vi åkte ut till Tatapouri Sportfishing Club's båtramp och väntade in resten av gänget. En riktig kanon fin morgon med ett nästan stilla hav och strålande sol. Stackars kusiner som inte fick vara med!

Surfit sjösätts

På båtkluben finns en gemensam traktor som medlemmarna kan använda för att sjösätta sina båtar, så de slipper slinta med sina egna fyrhjuliga SUV:ar. När det är dags att dra upp båten igen kör Boyd  upp med fart på vagnen, så han slipper använda vinsch...krävs ett gott självförtroende. Hittills verkar det ha fungerat.

Albin bottenmetar

Vi åkte ut till ett grundområde "the Penguin",ungefär 15 km ut från land och kastade ut våra spön. Albin bottenmetade med bläckfisk och olika fisksorter som bete. Albin var ohotad mästerfiskare på resan och drog upp 18 st.

Barracuda med vassa tänder!

Vi hade oturen att få en del haj på kroken. Då räcker inte 0,8 mm nylontafs långt...Efter tio sekunders hård kamp var linan avskuren som med ett rakblad. Vi fick upp en liten Mako haj till båten, men tack och lov tog den sig loss själv. Barracuda är jättekul att få på kroken, men används bara som bete.

Båthytt

Boyd är väldigt ordningsam på "sitt sätt". Han vet precis i vilken hög prylarna finns, men det kanske inte är lika lätt för någon annan.



Albins blue cod

Fisksorterna är ovana för mig som vuxit upp vid svenska insjöar med mycket vass. Blue cod finns tydligen oftare vid syd ön, men Albin hade tur att få ett antal. Dock bara en som var laglig i storlek. Den blev en mycket god fisksoppa.

Snapper

Fisken på bilden är den starkaste fisk som Albin någonsin dragit upp! Pappa Anders fick också en snapper som högg samtidigt, men den var inte lika stor.....

Yellow fin kingfish

Vi kom in i ett stim med kingfish, men det var bara en som var tillräckligt stor. De skall vara minst 75 cm långa för att man inte skall behöva släppa tillbaka dem.



















Perth

Cykeltur runt Rottnest Island

I februari var jag och Tomas i Perth på kurs. Vi var rejält jetlaggade första morgonen och stod redan på T-centralen vid halv sju på morgonen för att ta pendeln till Freemantle och färja till Rottnest Island. Ön fick sitt namn av en holländsk upptäcktsresande som tyckte ön var full av råttor. De djur han menade var quokka, ett ovanligt djur som bara finns på några få öar utanför västra Australien.

Quokkas letar efter mat

Vi hyrde cyklar, snorkelutrustning och tog en heldags cykeltur runt ön med snorkelstopp med lagom mellanrum på några av öns 26 stränder. Hajar slapp vi men lyckades se eaglerays, crayfish och koraller.

Fiskehamnen i Freemantle

När vi åkt tillbaks med färjan tog vi en raggardusch på station innan vi åt en välförtjänt middag i fiskehamnen. Kanonfräscha skaldjur och underbara fiskrätter.

Personlig parkering

Kursen hette ARACUS och var en fantastiskt bra kurs i ultraljudsledda blockader. Hög andel mentorer och en av de få kurser där man även får träna på att sticka och placera nålen rätt under ledning av ultraljud. Fotoförbud inne på kurslokalerna av förståeliga skäl. Professorn som ledde kursen hade självklart sin personliga parkeringsplats rakt utanför entreen... Där alternerade han mellan att parkera sin Porsche  och BMW de olika dagarna.

Väskvägning

IKEA har ännu inte kommit till NZ till alla utlandssvenskars förtret. Men det fanns ett i Perth, dit Tomas tog en kvällsraid och fyllde våra väskor. Han vet verkligen hur man reser smidigt utan att behöva betala övervikt eller behöva trängas med pöbeln på flygplatser utan istället sträcka ut sig i loungen.









Grannfrun flätar en "kete" till mig

Gräset "Flax" skärs med kniv och samlas i en bunt.

Vi har ett par väldigt rara grannar som heter Sheridan och Mike. De är riktiga "Kiwis" födda i NZ. Sheridan är journalist och väldigt händig. Hon lärde sig i ungdomen utav en maori dam att fläta korgar, eller "kete" som det heter på maori.  Korgen var min 40-års present från dem.

Man skär gräset "Flax" tidigt på morgonen och det duger inte med vilket Flax som helst. Nej, en utav de varmaste dagarna i somras tog vi en morgonpromenad hem till Sheridans vän, som hade det perfekta gräset i sin trädgård.

 

Det här blir lagom.

Hemma hos Sheridan. Vi beundrar arbetet.

Först skall gräset delas i lagom breda remsor, mjukas upp genom att dras över en kniv och sedan kan man börja fläta botten.

Det är enkelt när man vet hur man gör...

Sheridans egen Kete.

Vi har inget kort på slutresultatet, men här ser ni en bild av Sheridans egna korg med några år på nacken. Efter 8 timmar var hon klar med min korg, som blev jättefin!

Surfcasting

Här gäller det att kasta ända ut till där vågorna bryter

Nya Zeeländarna lever på sina stränder under somrarna. Dessutom är de galna i fiske och därför är surfcasting mycket populärt.

Man har ett kraftigt kastspö med ett tackel längst ut med tyngd, krok(ar) som betas med fiskbitar av olika sorter eller bläckfisk. Fisken samlas precis där det bryter (surf) så målet är att kasta den agnade kroken dit och vänta på napp.

Phil agnar med saltad tonfisk

Att knyta fast agnet på kroken verkar lätt tills någon som kan visar en...Det finns en uppsjö av olika typer av tyngder, krokar och agn som kan kombineras i ett oändligt antal kombinationer. Varje kombination är perfekt avpassad en specifik strand, tills du frågar nästa "expert". Det är nog som vanligt, 10% av prylarna är till för fisken och resten av prylarna för att göra sportfiskarna glada.

Makorori beach efter solnedgången

Det bästa med surfcasting är att det är ett väldigt socialt fiske. Du är på en vacker strand, oftast vid solnedgången, med en kompis. Man kan filosofera och titta på spötopparna och fantisera att man ser ett napp.