torsdag 21 juli 2011

En öde by

En övergiven fabrik i byn Waima

När vi var på utflykt förra helgen så hade vi läst om en öde by där husen stod kvar som ruiner. Fabriken lade ner på 50-talet och då försvann också alla arbeten.Vi tänkte att det kan vara coolt att se och fotografera de gamla husen. Vi körde över en liten bro som ledde in till byn och bredvid vägen stod ca 20 maorier som skulle gå till sin kyrka. Alla stod stilla och stirrade på oss, som uppenbarligen inte passade in. Jag sa till Anders att "nu har vi kommit till laglöst land". Husen var visserligen fallfärdiga, men det visade sig att det bodde någon i de flesta av dem. När gardiner hänger i trasor och huset målades sista gången på 50-talet, så tror man att det inte kan bo någon där. Men om det ligger en hög med skor på trappan tillsammans med en hund, så bor det tydligen någon stackare därinne. Vi kände oss lite illa till mods när vi åkte långsamt fram längs vägen och lyfte bara kameran lite försiktigt genom sidorutan för att ta kort. När vi lämnade byn så var det en yngre gentleman som gjorde "fuck you" åt oss. Vi stannade inte bilen för att göra upp.....

Tokomaru Bay. Så här vackert var det några kilometer från "ödebyn".

I vår del av landet så behåller man sina saker tills de inte längre går att använda. Man köper t.ex inte nytt bara för att det gamla har blivit omodernt. Vår tvättmaskin är en toppmatad historia från tidigt 80-tal, som bara tvättar med kallvatten. Idag gick den sönder och ger inte ett livstecken ifrån sig. Jag fick tvätta hos grannfrun som hade knappen "varm water" på sin maskin. Det luktar något bekant...måste vara "rent".

1 kommentar:

  1. OJ! Vilka äventyr! Jag tycker att ni gjorde rätt i att inte göra upp med ynglingen. Vem vet vilka han hade kunnat kalla på bakom de gamla gardinerna och den gamla gamla färgen på fasaden. fortsättning följer... spännande! kramar Sofia Ljungberg

    SvaraRadera