söndag 13 maj 2012

Hobbiton

Hampus och ett litet"slip" på vägen mellan Gisborne och Napier.

I mitten på april hade killarna två veckor påsklov. Anders var ledig en vecka och vi passade på att åka på en bilsemester söderut. Målet var Taupo och Wellington.

Det har regnat mycket på Nordön under hösten och vägarna har skadats på många ställen. Ovan ser ni hur ett "slip" kan se ut. Men folk på NZ är härdade och detta hindrar inte tunga lastbilar eller någon annan från att tuta på som vanligt. Det fanns inga vägarbetare vid detta ras, eftersom de hade större problem längre fram på vägen.

En dag besökte vi "Hobbiton" från filmen Sagan om ringen. Det är byn där Frodo, Sam och de andra hoberna bor. När filmbolaget Weta Caves avslutade senaste filmen The Hobbit, lämnade de kvar hela byn intakt. Bröderna Alexandersen som äger marken, ordnar nu guidade visningar. Vi var lite oroliga att Hobbiton skulle vara en turistfälla, men det var vackert och mycket att titta på.

Är Sam hemma? 

 Trädet på kullen sågades ner på en annan plats och byggdes upp igen.
Trädet är grönt året om, eftersom varje löv är i plast och ditsatta för hand!

Vi är gärna statister! 








lördag 12 maj 2012

Surf life saving Championship

Nationals i Gisborne 2012

Surf life saving är en av de största sporterna  i Nya Zeeland och jättepopulärt här i surfmetropolen Gisborne. I slutet av mars gick nya zeeländska mästerskapen här i stan och man såg tusentals med deltagare med speedo och en liten badmössa på knoppen gå runt på stan.
För en svensk är det inte helt lätt att ha koll på alla grenar men det kan vara allt från att simma ut eller paddla ut i olika typer av båtar eller sufbrädor och runda en boj.



I Gisborne finns tre olika klubbar för lifesavers ("badvakter") Wainui, Waikanae och Midway. Där börjar barnen träna från 6 års åldern så här är de verkligen fenor på att simma.
Vågorna var stora i år så tävlingsbåtarna slog runt på löpande band vilket vi på land tyckte var mycket spännande.


De stora "roddbåtarna" hade lite bättre flyt och klarade sig oftast tillbaks till stranden. Mäktigt när de kom surfande tillbaka.





  

tisdag 8 maj 2012

Snorkling

Gisbornes marinreservat

Malin: Norr om Gisborne finns ett marinreservat där man kan snorkla och se crayfish, sjöborrar och olika firrar. Mina tre killar bestämde sig för att ta ett litet dopp och leta efter havets skatter.







Höst

Här är vår gata Ballance street.

Malin: Nu har vi höst i NZ. Träden börjar bli vackert gula och röda. Våra citroner och oliver börja mogna. Att gå ut och plocka citroner från eget träd när man lagar mat känns oerhört lyxigt. Nu är det drygt 6 veckor kvar tills vi lämnar Gisborne. Vi börjar fundera på vad vi skall lämna kvar och sälja eller ge bort. Kom och köp! Två fin-fina surfbrädor, skrivare eller en cykel? Vi kan bara ta hem fyra resväskor till Sverige och det är lite tajt...Vi känner två svenska familjer som skall på semester i Sverige i sommar. Vi tvingar dem att ta hem lite lego och killarnas böcker.

Jag har en ny morgonrutin. Det är att se hur kallt det är i vårt badrum. I förrgår hade vi 11 grader C och idag slog jag rekordet 9 grader C. Vad jag säger när jag skall in i duschen passar sig inte i text....Man måste dessutom duscha med fönstret på glänt, annars kan man se hur möglet i taket breder ut sig. Luftventiler är för veklingar.

Hej och välkomna!

Påskharen har varit framme.

Påsken firades lite annorlunda mot Sverige. Påskkärringar kan inte flyga ända till NZ, men som tur är finns ju påskharen. Han hade pruttat ut små ägg i plast i trädgården med godis i.

På kvällen var vi hembjudna till svenska vänner och lyckades skrapa ihop mycket god påskmat. Anders hade gjort gravlax, gravlaxsås och hembakt bröd. Värdinnan bjöd på köttbullar och lingonsylt smugglad från Sverige. Det blev ingen sylt över kan jag säga. Vi bjöds också på hembakta kanelbullar och semlor. Magen stod i fyra hörn när vi rullade hem sent på kvällen.

Lingonsylt, fil, kaviar och gott bröd är det vi saknar mest i NZ. Däremot har de väldigt goda avocados, grönsaker, citrusfrukter, jordgubbar och goda vita viner.



onsdag 11 april 2012

Fisketur med Boyd

Albin äter tidig frukost

Vi planerade att åka ut på havsfisketur med våra släktingar när de var på  besök, men vädret var emot oss. I slutet av mars blev det äntligen fint igen och vi fick chans att åka ut med Boyd igen. Hampus var mer sugen på att vara på stranden så han stannade i land.


Soluppgång på Tatapouri

Vi åkte ut till Tatapouri Sportfishing Club's båtramp och väntade in resten av gänget. En riktig kanon fin morgon med ett nästan stilla hav och strålande sol. Stackars kusiner som inte fick vara med!


Surfit sjösätts

På båtkluben finns en gemensam traktor som medlemmarna kan använda för att sjösätta sina båtar, så de slipper slinta med sina egna fyrhjuliga SUV:ar. När det är dags att dra upp båten igen kör Boyd  upp med fart på vagnen, så han slipper använda vinsch...krävs ett gott självförtroende. Hittills verkar det ha fungerat.


Albin bottenmetar

Vi åkte ut till ett grundområde "the Penguin",ungefär 15 km ut från land och kastade ut våra spön. Albin bottenmetade med bläckfisk och olika fisksorter som bete. Albin var ohotad mästerfiskare på resan och drog upp 18 st.


Barracuda med vassa tänder!

Vi hade oturen att få en del haj på kroken. Då räcker inte 0,8 mm nylontafs långt...Efter tio sekunders hård kamp var linan avskuren som med ett rakblad. Vi fick upp en liten Mako haj till båten, men tack och lov tog den sig loss själv. Barracuda är jättekul att få på kroken, men används bara som bete.


Båthytt

Boyd är väldigt ordningsam på "sitt sätt". Han vet precis i vilken hög prylarna finns, men det kanske inte är lika lätt för någon annan.



Albins blue cod

Fisksorterna är ovana för mig som vuxit upp vid svenska insjöar med mycket vass. Blue cod finns tydligen oftare vid syd ön, men Albin hade tur att få ett antal. Dock bara en som var laglig i storlek. Den blev en mycket god fisksoppa.


Snapper

Fisken på bilden är den starkaste fisk som Albin någonsin dragit upp! Pappa Anders fick också en snapper som högg samtidigt, men den var inte lika stor.....


Yellow fin kingfish

Vi kom in i ett stim med kingfish, men det var bara en som var tillräckligt stor. De skall vara minst 75 cm långa för att man inte skall behöva släppa tillbaka dem.










tisdag 10 april 2012

Perth

Cykeltur runt Rottnest Island

I februari var jag och Tomas i Perth på kurs. Vi var rejält jetlaggade första morgonen och stod redan på T-centralen vid halv sju på morgonen för att ta pendeln till Freemantle och färja till Rottnest Island. Ön fick sitt namn av en holländsk upptäcktsresande som tyckte ön var full av råttor. De djur han menade var quokka, ett ovanligt djur som bara finns på några få öar utanför västra Australien.

Quokkas letar efter mat

Vi hyrde cyklar, snorkelutrustning och tog en heldags cykeltur runt ön med snorkelstopp med lagom mellanrum på några av öns 26 stränder. Hajar slapp vi men lyckades se eaglerays, crayfish och koraller.

Fiskehamnen i Freemantle

När vi åkt tillbaks med färjan tog vi en raggardusch på station innan vi åt en välförtjänt middag i fiskehamnen. Kanonfräscha skaldjur och underbara fiskrätter.


Personlig parkering

Kursen hette ARACUS och var en fantastiskt bra kurs i ultraljudsledda blockader. Hög andel mentorer och en av de få kurser där man även får träna på att sticka och placera nålen rätt under ledning av ultraljud. Fotoförbud inne på kurslokalerna av förståeliga skäl. Professorn som ledde kursen hade självklart sin personliga parkeringsplats rakt utanför entreen... Där alternerade han mellan att parkera sin Porsche  och BMW de olika dagarna.

Väskvägning

IKEA har ännu inte kommit till NZ till alla utlandssvenskars förtret. Men det fanns ett i Perth, dit Tomas tog en kvällsraid och fyllde våra väskor. Han vet verkligen hur man reser smidigt utan att behöva betala övervikt eller behöva trängas med pöbeln på flygplatser utan istället sträcka ut sig i loungen.






lördag 7 april 2012

Grannfrun flätar en "kete" till mig


Gräset "Flax" skärs med kniv och samlas i en bunt.

Vi har ett par väldigt rara grannar som heter Sheridan och Mike. De är riktiga "Kiwis" födda i NZ. Sheridan är journalist och väldigt händig. Hon lärde sig i ungdomen utav en maori dam att fläta korgar, eller "kete" som det heter på maori.  Korgen var min 40-års present från dem.

Man skär gräset "Flax" tidigt på morgonen och det duger inte med vilket Flax som helst. Nej, en utav de varmaste dagarna i somras tog vi en morgonpromenad hem till Sheridans vän, som hade det perfekta gräset i sin trädgård.

 

Det här blir lagom.


Hemma hos Sheridan. Vi beundrar arbetet.

Först skall gräset delas i lagom breda remsor, mjukas upp genom att dras över en kniv och sedan kan man börja fläta botten.


Det är enkelt när man vet hur man gör...


Sheridans egen Kete.

Vi har inget kort på slutresultatet, men här ser ni en bild av Sheridans egna korg med några år på nacken. Efter 8 timmar var hon klar med min korg, som blev jättefin!