Killarna lär sig "life saving".

Hampus och simläraren Rama.

Många personer i Gisborne är väldigt duktiga på att simma och surfa. Eftersom de har så fint väder halva delen av året, är de mycket på stränderna. Alla skolor har en pool och det är obligatorik simning varje dag under sommaren. Folk har ett tränat öga för vatten, strömmar och vågor. Jag kan knappt se skillnad på värdelösa surfvågor och fantastiska. Jag har också svårt att se skillnad på vilken del av stranden som är säker och vilken som är farlig. Jag antar att vi svenskar har lite samma känsla för snö?



Innan jul började Hampus och Albin en kurs i något som heter "Life saving", en kurs i att rädda sig själv och andra i vatten. De går i en grupp på ca 8 barn som träffar sin lärare Rama 2 gr per vecka på den kommunala poolen. Rama är chef för badvakterna på stranden, men han har också klasser i simning. De tränar på att crawla, simma med kläder, dra varandra i vatten med flytvästar, flyta på hinkar, dyka djupt, hoppa från höjder m.m. Killarna tycker att det är väldigt roligt. Albin gillar mest när de hoppar från trampolinerna och Hampus är duktig på att crawla.

Håll ihop och håll värmen!







Nya släktingar funna i NZ!

Malin och mamma Kerstin som fyllt år

Malin:

I november hälsade mina föräldar på oss i NZ. Först reste de runt på NZ i 2v med ett annat par från Sverige, innan de kom till oss i Gisborne. Det var kul att ha dem här och vi fick visa våra smultronställen. Mamma hade fyllt 60+ och vi firade henne med lite god fika.

Malin och pappa Jan släktforskar på soldaten Skärman

Vi lärt känna en svensk familj som emigrerat till Gisborne från Linköping. Pia berättade att hennes mamma var född i Uddevalla. Mina föräldrar är också födda i Uddevalla, så jag kunde inte låta bli att gräva lite i hennes släkt. När pappa kom hit, så hjälpte han till att få pusselbitarna på plats. Pia och pappa är "sexmänningar"! Vi härstammar från soldaten Skärman som bodde utanför Frändefors och Lane-Ryr, fick 16 barn och krigade i Pommern. 

Malin, Pia och Jan tittar på släktträdet. Hur stor är chansen att hitta släktingar i NZ?



Havsfiske med Boyd

Boyd med en Barracuda vi precis fått upp.

Anders:

Boyd McGregor verkar ha funnit sin plats i livet. Han är "Gizzyborn", älskar surfing, fiske, jakt och annat som finns i överflöd här. Surfit heter hans firma som erbjuder dykning, havsfiske och sharkcage diving. Nu kan han göra precis det han gillar samt få betalt. Trots att Giborne är en surfmetropol hör man aldrig talas om hajattacker. Därför trodde jag att storhaj inte fanns här, men vithajen föds strax utanför vår kust. Boyd tog en närbild på en 5,3 m lång haj för något år sedan...

 

Vi åkte ut på en fisketur för några veckor sedan och vi fick lite andra fiskar än vi är vana vid från Hästefjorden. Här har jag precis fått en Treasure Shark, tydligen modell mindre men ändå roligare att dra upp än en abborre!

Plötsligt såg vi en skugga under vattnet precis bakom motorn. Det var en Makoshark som nosade efter betesrester. Tyvärr fick jag ingen bild på den men lyckades fånga en Blue Shark som Boyd lockade in till båten med en Barracuda som hajen fick ta bitvis mitt framför Hampus och Albin. En upplevelse!

Albin håller en Tarakihi som är vår favorit matfisk. Den smakar ungefär som gös...Kalasgott med mango/avokado/chili salsa och vildris.

Min pappa Aaser var med och fiskade. På hemvägen lyckades vi få tag på Crayfish på ett hemligt sätt. Men gott var det!











The Quarters - Fårhuset vid havet

I december hyrde vi ett mysigt hus några dagar vid halvön Mahia söder om Gisborne. Långa promenader, kortspel och fiske stod på önskelistan. På bilden ser ni när killarna tar igen sig under fisket. Tyvärr inget napp. Om man inte räknar den försvunna kroken som kanske var en jättefisk? Naturen vid havet såg ut som den kom från en annan planet.

Den här läckerbiten låg i vårt kylskåp när vi kom fram. En present från bonden som hyrde ut till oss. Kanske något för svenska uthyrare att ta efter? Han försåg oss även med nybakt bröd. Mmmm!

På vägen hem tog vi en tur till en fin sandstrand vid Mahia.













Fortsättning på fårhuset vid havet

Förr användes huset som bostadslänga åt shearers (fårklippare). Det flyttades senare hit och byggdes om. Utsikten var suverän! Ni ser huset till höger i bild. Det ägdes av en bonde som hade 5000 får på markerna runt oss.

En kväll tog bonden med oss på en "Glow worm tour". Han hämtade oss i sin gamla Landrover från 60-talet. Endast Malin fick plats i bilen och killarna fick stå på flaket. Vägen ringlade sig utmed branta stup och endast en taggtråd skilde oss från djupet nedanför. Det kändes som att vi var ute på äventyr med Indiana Jones och hans bil. Till slut kom vi fram till en dalgång, där lysmaskarna bodde. Det såg ut som stjärnorna hade kommit ner till oss.

Vi gick på långpromenad genom fårhagarna med utsikt ända hem till Gisborne. Hampus hade spring i benen och kom långt före oss andra.





Fortsättning juldagen

Red gurnard. Denna vackra fisk hamnade också på julbordet. Stekt med salt och peppar. Riktigt gott.

Vi fick påhälsning av tomtenissar.

Julbord på stranden var lite annorlunda för oss, men mycket vackert. Grannfrun, som sitter till vänster på bilden, bjöd på färskpotatis, sallad, olika fiskrätter och gott vin. Vi tog med oss gravad lax och gravlaxsås á la Anders.

Juldagen på stranden med grannarna

Anders:

Mina föräldrar hälsade på oss över jul och nyår. På NZ kommer tomten på juldagen. NZländarna älskar att campa och många har som tradition att vara ute några veckor i sträck under jultiden. Då har de flesta långledigt eftersom det är jul/sommarlov i skolan för barnen. Många bygger upp en riktigt litet läger med stora tält, gasolspis och kyl. Vi blev bjudna till våra grannar som campade på en strand norr om Gisborne.

Vill man ha en bra plats på stranden får man boka året innan. 



Våra grannar hade med sig ett rejält tält och självklart ett toalettält som även gick att använda till solvärmd dusch.

Mike älskar att fiska och hade självklart med sig sin båt och "crayfishpots". Crayfish liknar en hummer men utan klor. Han hade lagt ut burarna dagen innan så nu var spänningen stor när vi sklle få vara med och vittja tinorna. Men först gällde det att ta sig ut från stranden med båten. Tur att Mike är van. Vi fick 15 st crayfish men tog bara upp de 6 vi behövde till julbordet.



Här angnar man med med den fisk man har tillhands gärna sandhaj, kahawai eller red gurnard. Alla är goda även för oss människor. Denna haj hamnade stekt på julbordet. Mums!