Vulkanskidåkning

Det kändes lite ovant att packa bilen för skidåkning när det var nästan 20 grader varmt. Sedan började den fem timmar långa resan mot Mt Ruapehu och Whakapapa Ski Area. Kunde det verkligen finnas snö på en vulkan?

Det fanns gott om snö! Drygt 2 meter till och med. Liftarna börjar på 1600möh och slutar vid 2300 möh så vädret kan skifta snabbt uppe på toppen. Det kändes overkligt att se ut över ett vinterlandskap uppe i molnen och samtidigt är marken helt grön långt där nere.

I supersäkra Sverige hade vi säkert haft stora och höga avspärrningar mot ravinerna runt pisterna. Här nöjde man sig med några skyltar. Dessutom fanns informationstavlor om vad man skulle göra om sirener ljöd. Dvs när vulkanen fick utbrott. Malin bestämde sig för att i så fall åka störtlopp hem till Gisborne för att undkomma lavaströmmarna.

På toppen fanns en stor och modern toppstuga där man fick ta med eget fika. Här sitter våra svenska vänner som bjudit med oss.

Här åkte han skidor när vulkanen fick senaste utbrottet. Han berättade att han stannade kvar i stugan och njöt av skådespelet......! Folk på NZ är inte särskilt oroliga över naturens makter.

Vi bodde i Hawke Bay's klubbstuga med plats för 30 personer. Alla fick en egen uppgift varje dag som att laga en måltid till alla (!) eller städa en del av huset. Färskvaror levererades varje vecka och kött fanns i stora frysboxar.